Nu är allt dukat för att vi ger oss ut på lite längre resa igen. Det var några år sedan sist men nu tar vi nya tag. Programmet som presenterades i senaste numret av medlemsbladet tilltalade tillräckligt många för att vi ska fylla en turistbuss när vi i april beger oss västerut mot intressanta mål i Bohuslän och Dalsland. Jonas Lövgren har tillsammans med Lars Handell och Stefan Järkeborn gjort noggranna förberedelser vilket talar för att vi kan se fram emot tre fina dagar i västerled. Vad kan ni mer se fram emot under året?  Jo, ytterligare en ärtmiddag genomförs i höst, preliminärt 14 november och två endagars utflykter i Skaraborg är inplanerade (18 maj respektive 17 augusti). Dessutom ska vi försöka få till ett besök på Skövde skjutfält i början av maj. Det har gått nu gått 40 år sedan vi på Skånings kompani la ner mycket tid på att skräddarsy ett fält där vi kunde genomgöra anfall med i kompani med skarp ammunition såväl i dager som i mörker. Hur har det gått undrar jag? Fungerar det som vi tänkt eller hur blev det?

Årets årsmöte genomförs lördagen 4 maj och i Skövde. Vi har engagerat en föreläsare från MUST, Översten Per Blid, som kommer ge oss en bild av dagen som vi kanske inte kommer åt så lätt i vanliga fall. Boka in dagen redan nu. Spännande information utlovas!!

Vår hemsida har under längre tid inte levt upp till sina förväntningar vilket många av er har påpekat. Nu kan vi ändå se ett ljus i mörkret. Efter det att hela systemet hängde upp sig i samband med en uppdatering så har Wiking Hammar med hjälp av ny programvara öppnat sidan igen och skapat förutsättningar för att vi ska kunna fylla den med sådan information att den blir attraktiv. Det innebär bland annat att den ska få ett innehåll som fångar läsaren och att den kontinuerligt uppdateras så att läsaren gärna återkommer flera gånger om och om igen.

     SMKR som är vår nationella ”paraply­organisation” för militära kamratföreningar går en oklar framtid till mötes. Anledningen är att Högkvarteret inte längre avser att stödja organisationen ekonomiskt. Oavsett vad som händer kommer inte vår vardag i relation med P4 att förändras. Det stöd som chefen lämnar idag kommer han att göra även framöver i enlighet med det avtal vi har. Den avgift vi lägger årligen till SMKR är en krona per medlem och för det får vi möjligheter till samordning av aktiviteter som vi själva skulle ha svårt att åstadkomma men vi står inte och faller med dagens struktur. Det kan ju faktiskt komma ut något i andra ändan som är bättre. Det viktigaste är nog initialt att försäkringsfrågan inte faller till marken. Den försäkring som finns när vi är ute och reser till exempel. Gunnar Ivarsson åker på SMKR möte i april vilket förhoppningsvis innebär att vi till årsmötet vet lite mer och kan agera därefter.

Rekrytering av nya medlemmar till föreningen går inte riktigt den väg jag skulle önska. Vid flera tillfällen har vi gjort försök de senaste åren att intressera nyanställda vid regementet men med klen framgång. Trots att vi erbjuder fritt medlemskap första året är tveksamheten stor att haka på. Alla verkar vara hårt fokuserade på att prestera ”här och nu” och arvet känns mindre angeläget att ta med sig. Tyvärr är det nästan lika svårt att fånga nya pensionärer. Där har jag lite svårare att förstå varför man inte tar tillfället i akt när tid frigörs till annat än bomber och granater. Vi får söka nya vägar och trösta oss med att vi i alla fall har en liten ökning år från år och målet 750 medlemmar när vi firar 400-års jubileum 2031 är väl inte helt omöjligt att uppnå. För tillfället ligger vi stabilt kring 700 och det kanske ändå är ganska bra i en tid där de flesta bara glor i sina mobiltelefoner och knappt pratar med varandra längre.

Skötsel av våra minnesmärken synes gå mot en lösning. Frågan har skavt under flera år men under hösten deltog Ecke i en information vid Fortverkets enhet i Skövde och han tog då upp frågan om det inte var deras ansvar. Döm av min förvåning när svaret blev att de erkände att det var deras ansvar. Så borde det vara och så var det förr i tiden. Jag har nu bett chefen P4 att tydliggöra FortV ansvar i skrift så att de inte byter fot. De minnesmärken jag skulle vilja ha på pränt att Fortverket sköter om är stenarna i Skaraborgslägret, Västgötalägret och Eggby, men även soldattorpet på garnisonsområdet i Skövde. Det skulle vara skönt att få denna fråga bort från dagordningen.

Nu inleds planering för en lite längre resa nästa år och om vi inte blir klokare under våren skulle jag gärna se att vi drar söderut, mot Skåne och kanske även Danmark. Några av er lyssnade säkert på Marco Smedbergs föredrag på Garnisonsmuseet i höstas om de skånska dragonerna och jag kände direkt att det finns mycket vi har missat tidigare i de södra landskapen. Marco känner vi väl, honom har vi anlitat som guide bland annat vid slaget om Lund för några år sedan och han ställer gärna upp, men vi kan ju inte enbart låsa på verksamhet till häst. Kom gärna med uppslag som kan ligga till grund för olika aktiviteter.       

Slutligen något om Pilefelt och tankarna kring nya traditioner. Bengt Pedersson Pilefelt var vår förste regementschef  åren 1631-1638 och han ligger begravd i Lugnås kyrka. Som ni säkert minns drog vi igång ett arbete för några år sedan för att om möjligt starta upp en ny tradition där den bärande idén var att tillverka en kopia av hans värja och sedan använda denna i någon form av ceremoni när vi genomför chefsbyten på regementet. Pilefelts egen värja är i kyrkans ägo, men i ett mycket dåligt skick. Sen kom pandemin och det visade sig tyvärr också att det skulle bli mycket kostsamt att tillverka en bra kopia i Sverige. Därför kom det i januari i år som en skänk från ovan att jag på nätet fann en nytillverkad kopia till salu för en billig peng. Denna kommer vi jämföra med originalet den 12 mars på plats i Björsäter för att se om den duger. Det verkar mycket lovande när jag jämför bilder på den riktiga värjan!! Spännande!! Skulle det visa sig att den nyinköpta värjan inte duger får Garnisonsmuseet ta hand om den och vi letar vidare. Jag avrapporterar läget vid årsmötet!!

Uppsittning i bussen, nu åker vi!

Väl mött till våren och med vänliga hälsningar,

Lasse