Ursprung
Skaraborgs regemente härstammar från de fänikor som på 1500-talet sattes upp i Västergötland och bestod som mest av 9 fänikor år 1565. Huvuddelen av dem deltog i belägringen av den danska fästningen Varberg 1565. Vid stormningen av Narva år 1581 deltog bl.a. Anders Anderssons fänika uppsatt inom Skaraborgs län. Därför har Skaraborgs regemente segernamnen VARBERG 1565 och NARVA 1581 på sin fana.
År 1617 bildades ”Westgjöta Storregemente till Hest och Foot” av de fyra västgötafänikorna och en dalslandsfänika, varvid fänikorna började benämnas kompanier. 1624 delades storregementet upp i tre regementen om vardera åtta kompanier om 150 man.
Pilefelts skvadron
År 1631 överskeppades Bengt Pedersson Pilefelts skvadron om fyra kompanier till Pommern. Skvadronen bröts ut ur Nils Ribbings regemente vilket sedermera blev Älvsborgs regemente. Pilefelts skvadron utökades snart till ett regemente om åtta kompanier och omnämns i 1634 års regeringsform som ”det andre Vestgöte regementet, därunder hörer Scharaborgs län”. Det är alltså sedan 1631 som Skaraborgs regemente kan räkna sina obrutna traditioner. Regementet deltog i hela trettioåriga kriget och fick då segernamnen LÜTZEN 1632 och LEIPZIG 1642.
Polen och Skåne
Under Karl X:s krig i Polen deltog en skvadron ur regementet och efter hårda strider slogs den polska hären vid WARSCHAU 1656. Danskarna försökte 1675-1677 att återerövra de södra landskapen. Regementet deltog i försvarsstriderna och har därifrån fått segernamnen LUND 1676 och LANDSKRONA 1677. Dessa fem segernamn finns också på regementets fana.
Indelningsverket
I samband med inrättandet av Indelningsverket år 1685 erhöll regementet namnet Skaraborgs Läns regemente. Regementet överskeppades år 1699 till Svenska Pommern och förlades i Wismar. År 1702 flyttades regementet till Polen där det var med i alla Karl XII:s slag. 1707 påbörjades marschen mot undergången i Ryssland. Vid MALATITZE 1708 deltog regementet med stor tapperhet och ganska stora förluster varför det finns som sista segernamn på Skaraborgs regementes fana. Regementet genomled därefter en hemsk vinter med stark kyla och vid Poltava 1709 gick regementet till strid med endast en svag bataljon om ca 500 man. Många av dessa stupade och endast ett fåtal undvek fångenskap. Regementet hade förötts och fanns ej mer!
Reorganisation
År 1710 hade ett nytt Skaraborgs regemente satts upp som förlades i garnison i Wismar. 1717 var regementet med i Karl XII:s fälttåg mot Norge och deltog i belägringen av Fredriksten där kungen dödades den 30 november 1718. År 1741 började hattarnas krig mot Ryssland varvid regementet 1742 beordrades ombord på arméns skärgårdsflotta. Några ryssar mötte de aldrig och inte ett skott avlossades. 752 man av de 1155 som äntrat de sex galärerna dog av sjukdom. Regementets största förlust någonsin – långt större än förlusterna vid Poltava!
Norge och Finland
Under sjuårskriget stred Skaraborgs regemente på kontinenten söder om ön Usedom. 1788 anföll Gustav III Ryssland och Skaraborgs regemente beordrades försvara gränsen mot Norge men överfördes 1789 till Finland och deltog i strider vid Kymmene älv. Efter att ha reorganiserats efter förlusterna i 1808-1809 års krig mot Norge deltog Skaraborgs regemente i Nordarméns krig mot Napoleon år 1813 under ledning av kronprins Carl Johan. 1814 var regementet åter på svensk mark och därmed sattes också punkt för regementets deltagande i strider på kontinenten. 1814 marscherade regementet åter mot Norge för att säkra Kielfredens beslut om anslutningen av Norge till Sverige. Via Prästebakke och Rakkestad hamnade Livkompaniet i strid med en mindre norsk styrka vid Askim. Skotten som där avlossades var de sista från regementet i strid mot rikets fiender.
Tjänst i Danmark
Våren 1848 överfördes den ena av regementets bataljoner till Danmark för att bistå danskarna i Slesvig-Holsteinska kriget mot tyska separatister i hertigdömet Slesvig-Holstein och deras tyska bundsförvanter, framför allt Preussen, men regementet blev aldrig inblandat i några strider. Det närmaste som Skaraborgs regemente därefter kom kriget, var kommenderingen 1905 till norska gränsen i samband med unionsupplösningen.
Under mellankrigsperioderna begränsades de indelta soldaternas ordinarie tjänstgöring till de årliga regementsmötena om 15 dagar, vilka ibland inställdes helt. Dessa möten skedde sedan 1696 som regel på Axevalla hed som övergavs i samband med att de nya kasernerna var klara i Skövde 1913. Under 1800-talet deltog också stora delar av regementet i arbetskommenderingar såsom byggandet av Göta Kanal och fästningsarbeten i landet.
Pansarregemente
1939 erhöll regementet en pansarbataljon från Göta livgarde, I 2, i samband med att det regementet lades ner och Skaraborgs regemente, I 9, omorganiserades 1942 till Skaraborgs pansarregemente, P 4.
Regementet återtog 1963 sitt gamla namn, Skaraborgs regemente och slogs 1974 samman med Skaraborgs försvarsområde, varvid man erhöll beteckningen P 4/Fo 35. När regementet den 31 december 1997 avvecklades som försvarsområdesregemente omorganiserades det under det nya namnet Skaraborgs regemente och Skaraborgsbrigaden, MekB 9.
Då brigaderna och försvarsområdena avvecklades år 2000 omorganiserades regementet och återfick sitt gamla namn, Skaraborgs regemente, P 4.
En av arméns största mötesplatser
Carl XI mönstrade under senare delen av 1600-talet sina Wästgöta Regementen på Eggby äng, en utlöpare av det stora deltaområdet i Valle Härad. Efter hand erfordrades större områden och Jägareplatsen Vallen den centrala delen av nuvarande Axevalla Hed började röjas vid 1700-talets början, och 1802 löste Kronan in den nuvarande heden och erhöll därmed en ändamålsenlig övningsplats. Småningom etablerades ett lägerområde, med Skaraborgs Regemente på sydöstra delen av heden och Västgöta Ryttare, sedermera Västgöta Regemente i Västra delen av heden, den så kalladeFyrkanten, de båda regementenas område åtskilda åt av den lilla svackanDrågen. Kring heden hölls under 1800-talet flera stora manövrar. I samband med manövern 1912 gjordes de första flygförsöken som kom att bli flygvapnets vagga.
Skaraborgs Regemente, I 9
Åren 1729-1913 övade Kgl Skaraborgs Regemente på heden, varefter det flyttades till nuvarande kaserner i Skövde. Skaraborgslägret var förlagt i östra delen av heden, samlat kring en lägergata i syd-nordlig riktning. Kvar står de fyra lägerhyddorna uppförda 1881, med vardera kapacitet för 380 sängplatser! Övriga numera rivna lägerbyggnader fanns i huvudsak öster om allén. När I 9 1942 omorganiserades till P 4 uppfördes garageområdet i norra delen av Skaraborgslägret.
Västgöta Regemente, I 6
Från början hade Västgöta regemente Eggby ängar som sin mötesplats. Från 1701 flyttades allt fler av regementets möten och mönstringar till västra delen av Axevalla hed, som från 1745 blev den permanenta mötesplatsen fram till 1916 då regementet flyttade till nybyggda kaserner i Vänersborg. Kvar från Västgötalägret finns ett antal karaktärsbyggnader som bl.a. omfattas av nuvarande Folkhögskolan i Axvall samt minnesstenen på kullen Avasaxa. Västgöta Regmente kasernerades i Vänersborg 1917 men indrogs redan 1927 efter 1925 års försvarsbeslut.
Livregementets Husarer, K 3
Sannahed, mellan Kumla och Hallsberg, var sedan 1843 mötesplats för Livregementets Husarkår. Dräneringen var dock mycket dålig, vilket gjorde, att mötesplatsen under regniga somrar nästan alltid var vattensjuk. År 1867 flyttades därför kårens regementsmöten under några år till Axevalla hed, där regementet redan tidigare ibland övats. På södra delen av heden finns lämningar av stensatta uppställningsplatser för hästarna.
Storlägren 1858 och 1863
Under unionstiden hölls två så kallade stormöten på Axevalla Hed, det 1858 med deltagande av sju svenska och fyra norska infanteriregementen samt kavalleri och artilleriförband. Kaffe liksom den av varje soldat medförda trekantiga tältduksdelen och tältpinnen blev härmed av norska armén introducerade i den svenska armén.
Vid stormötet 1858 överlämnade Karl XV två nya fanor till bl a Skaraborgs Reg, av vilka 2:a bataljons fana var i bruk som regementsfana ända till 1995.
Karaktärsbyggnader
Kungshuset, ursprungligen mangårdsbyggnaden på Vallen var belägen ute på heden, strax öster om Västgötalägret. Namnet erhölls då huset tjänade som kungligt logi under regementsmötena. Kungshuset monterades ned och flyttades till Skövde för att bli chefsbostad vid I 9 nya kaserner. Skaraborgs regementes vaktlokal låg på heden strax väster om de fyra lägerhyddorna. Byggnaden återfinnes i dag invid kasernvakten på P 4, av många känd somhandelsboden. Västgöta regmentes vaktlokal flyttades till Skara och fick funktionen av biograflokal.
Minnesmärken
Minnesstenen över Skaraborgs Regemente tid på heden står i SÖ hörnet av heden, vid infarten mot Vallehemmet och Pansarmuseet.
Minnesstenen över Västgöta regmente är uppfört på en kulle invid folkhögskolan. Kullen rymde tidigare en kammargrav, Odens grav – Avasaxa, vilken utgrävdes 1805. Kammargraven visade sig vid utgrävningen innehålla 18 skelett.
På Eggby Äng, 5 km NO Axvall står sedan 1939 en minnessten erinrande om den forna övningsplatsen.
På Skärvs kyrkogård, omedelbart NO om kyrkans kor, finns graven efter en norsk kadett som avled under stormötet 1858.
Ursprung
Västgöta regemente spårar sina historiska traditioner tillbaka till de ryttarfanor som beslutades av Arboga möte 1536 till skydd för rikets västra gräns. Den första fanan ur Västgöta ryttare organiserades 1540 i Länghems socken under ledning av ryttmästaren Severin Kijl till Apelnäs och Hofnäs. 1552 fanns 310 ryttare eller hovmän som de också kallades. Fanorna fick efterhand en fastare organisation med fler ryttare och 1560 hade antalet ryttare ökat till 855. Under senare delen av 1500-talet deltog västgötafanorna både i det nordiska sjuårskriget 1563-1570 och det ryska kriget 1570-1595.
Fast organisation
Vid Riksdagen 1600 beslutades att införa en fast organisation och i detaljplanen som var färdig 1603 angavs det att en fana skulle bestå av 120 man. Under Kalmarkriget 1611-1613 fanns två av de fyra västgötafanorna i Ryssland vid Novgorod medan de övriga fanns kvar i Västergötland där de deltog bl.a. vid slagen vid Skara 1611 och Skillingehed 1612. Dessa två segernamn är också de första på regementets fana
1621 beslutades att befäl och ryttare skulle tilldelas kronogårdar som löneboställen. Man bytte också benämningen fana mot kompani och strax därefter infördes benämningen skvadron som omfattade fyra kompanier. Under det polska kriget 1621-1628 deltog ett flertal kompanier och i slaget vid Wallhof 1626 var tre av 24 ryttarkompanier från Västergötland och det var första gången svenskt rytteri slagit det berömda polska kavalleriet. En av de som utmärkte sig mest var ryttmästaren Erik Soop. Han befordrades till överste och i ledde sedan sitt förband så väl i slaget vid Dirschau 1627 att han blev slagen till riddare. Dirschau 1627 är det tredje segernamnet på regementets fana.
Erik Soops regemente
1628 organiserades för första gången ett regementsförband – Erik Soops regemente eller Västgöta regemente till häst – med 1000 man fördelade på 2 skvadroner (8 kompanier). Det fjärde segernamnet på regementets fana, Stuhm 1629, är lite märkligt då det tillkommit genom att Erik Soop i slaget personligen skulle ha räddat konungens liv, men Erik Soop var bevisligen i Sverige vid denna tidpunkt. Regementet deltog framgångsrikt i slagen vid Burgstall och Breitenfeld 1631 samt i Lützen 1632. Dessa blev de femte, sjätte och sjunde segernamnen på regementets fana.
I 1634 års regeringsform angavs att armén, förutom värvade och tillfälliga förband, skulle bestå av 8 kavalleriregementen och 20 infanteriregementen, varav 3 kavalleri- och 7 infanteriregementen i Finland. Av dessa angavs att det tredje kavalleriregementet skulle vara ”Vestergöte och Dals ryttere” och samtidigt fastställdes regementets styrka till 1200 man.
Polen och Skåne
1655 ändrades regementets namn till Västgöta kavalleriregemente och regementet deltog först i Karl X:s polska krig 1655-1656 och därefter det danska kriget 1657-1660. Under det skånska kriget 1676-1679 deltog regementet i det blodigaste slaget i Nordens historia, slaget vid Lund 1676. Under ledning av översten Per Hierta utmärkte sig regementet så väl att Lund 1676 blev regementets åttonde och sista segernamn på fanan. Per Hierta som sårades i striden blev själv strax efter slaget utnämnd till generalmajor.
Indelningsverket
1691 blev regementet indelt och rusthållsstammen fastställdes slutligt då Karl XI mönstrade regementet på Eggby ängar, öster om Skara, samma år. Med Karl XI:s indelningsverk knöts organisationen också till sitt rekryteringsområde, hela Västergötland utom Vadsbo härad. Regementsmöten om 14 dagar hölls varje år på Eggby ängar men från 1701 flyttades allt fler av regementets möten och mönstringar till Axevalla hed mellan Skara och Skövde, som från 1745 blev den permanenta mötesplatsen.
Beridet infanteri
1773 stadfästes att regementet skulle ombildas till ett dragonregemente. Från början var en dragon en infanterist till häst. De red till slagfältet men steg sen av och stred som vanligt infanteri (fotfolket). Genom att de var beridna infanterister blev de förband som snabbt kunde förflyttas. Det hände även att de sattes in som rytteri i slagen. Detta var dock en uppgift som de inte var tränade för. Under 1700-talet kom dragoner mer och mer att utnyttjas som rytteri och till slut återstod enbart namnet till skillnad mot det lätta kavalleriet. 1792 var omorganisationen genomförd, men först hade Gustaf III fått försäkra de uppretade rusthållen – dragonregementen stod inte lika högt i anseende som de riktiga kavalleriregementena – att ”regementet skall bliva bibehållet till den anciennitet och rang det av ålder ägt och med rätta tillkommer”. 1802 ändrades namnet till Västgöta linjedragonregemente och 1806 till Västgöta dragonregemente.
Infanteriregemente
1811 var det dags för nästa omorganisation. Dragonregementet omvandlades till ett indelt infanteriregemente, Västgöta regemente, I 6. Mötesplatsen förblev Axevalla hed. 1901 ersattes indelningsverket av en allmän värnplikt. Nya vapen och ny taktik innebar efterhand högre krav på utbildningens längd. Kravet på utbildning under vinterhalvåret med varmhållna sovutrymmen, lektionssalar och exercishus innebar att baracklägret i Axvall inte längre var tillfyllest, utan att personalen nu måste beredas förläggning i permanenta kaserner. Samma sak gällde för alla de indelta regementena, varför byggandet av 44 nya kasernetablissemang och renoveringen av 12 andra, innebar den i förhållande till statsbudgeten största försvarssatsningen någonsin i Sverige under det första årtiondet på 1900-talet.
Förläggning i Vänersborg och nedläggning
1906 beslutades att Västgöta regemente skulle förläggas i Vänersborg, men för att få dit regementet, vilken man hoppades skulle sätta fart på stadens långsamma utveckling, måste staden göra stora uppoffringar. Holmängen och landerierna Källshagen och Niklasberg uppläts åt Västgöta regemente med dess kaserner och skjutbanor. Den 15 december 1916 flyttade regementet in i de nyuppförda kasernbyggnaderna på Niklasberg i Vänersborg, där det blev kvar till nedläggningen den 31 december 1927, ett offer för den stora regementsdöden i 1925 års försvarsbeslut. Beteckning I 6 kom dock att leva vidare då Norra Skånska infanteriregementet tilldelades I 6 som förbandsbeteckning efter att tidigare betecknats I 24.